Jag bloggar inte

Jag satt i helgen med tre grabbar i åldrarna 8 och 9 år i baksätet. På majoritetsbeslut flödade Eric Saade ur bilstereon och stämningen där bak var hög.

Grabbarna hjälpte varandra att komma ihåg vad låtarna heter.

- U-brade

- Nej, Upgrade, heter den.

- Jodå, den heter U-brade!

Så pågick det en stund tills det blev uppenbart för dem att två ansåg att låten heter U-brade och en ansåg att den heter Upgrade. Då övergick diskussionen till någon slags mobbning light som gick ut på att om det nu är två som tycker det ena så har de naturligtvis rätt och den tredje gör klokast i att inse att han missförstått allting och vika sig om han vill behålla någon trovärdighet.

Jag fylldes med tillförsikt för framtiden och log nöjt när jag insåg att barnen redan i denna låga ålder har lärt sig och accepterat denna moderna, vitt spridda metod för att etablera sanning inom vetenskapen.

De kommer att gå långt.

Vi har nog alla hört (myten) om en sockerbit i tanken på bilen.

Nu har det utvecklats en ny metod för att göra ”riktig” bensin av socker. Låter ju jättebra, men artikeln på dn.se leder tyvärr till fler frågor än den besvarar.

Hur mycket bensin kanman få ut per odlad areal?

Vilka är restprodukterna från processen?

Grannen odlar betor. Kan jag köpa av honom och jäsa egen soppa, eller kommer anläggningaran att vara så dyra (=av nöden bli så storskaliga) att betorna skall åka lastbil till södra Tyskland för att jäsas och sedan på tankbil tillbaka till min mack?

Men det är klart. Om vi inte besvarar de frågorna kanske det känns bättre och hoppfullare.

Det här börjar bli tröttsamt.

Kampen mot terrorismen, störtande av diktatorer. Bah. Här har ni ett uppdrag som skulle kunna lyckas. Bara att asfaltera och så är det färdigt. Men det är klart. Här finns det ingen olja.

TV4-nyheterna vet att berätta att en forskargrupp har hittat en gen som påverkar mäns förmåga att vara lyckliga i ett förhållande. Av de som bär på genen är 80% olyckliga i sitt förhållande.

Jag blev nog lite förvånad – kanske mest över att någon alls forskar i saken. Men det blev inte forskarna själva. De har nämligen tidigare gjort samma iakttagelser hos sorkar.

…

En kommentar, Tiina?

Det finns en brittisk blogg med namnet Bishop Hill, A dissentient afflicted with the malady of thought (sug på den, jag borde jobba lite på min egen titel…).

Författaren har med 3923 ord på ett någotsånär lekmannamässigt vis sammanfattat turerna kring den så kallade hockey-klubban. Bortsett från att jag lärde mig ett och annat om statistik och publicering av vetenskapliga artiklar, så ger blogg-inlägget en bild av hur oerhört komplicerad frågan är och hur infekterad frågan om människans eventuella påverkan på klimatet är i kretsar som de allra flesta nog tror står långt över slikt smussel och mygel.

Tro vad ni vill, men ta er tid att läsa den.

Fotpall och kall pilsner rekommenderas.

Jag tänker uppmana er att läsa en krönika i Expressen – skriven av Elisabeth Höglund.

Det trodde ni aldrig. Inte jag heller för den delen, men faktum är att jag tycker den är riktigt, riktigt bra.

Och här kommer det mest förvånande av allt; Hon har en likhet med min hustru. Varje gång jag dikterar något som hon skall skriva sitter hon i spänd förväntan på att jag skall säga ‘pilkku‘. Då blir hon så glad, så glad.

En fördel med att bo här i Skåne är att man läser Sydsvenskan. Just idag tycker jag att ni skall läsa Per T Olssons ledare om det ofarliga Ryssland, ett antagande på vilket vi i stora stycken bygger vår försvarspolitik.

Man kan tycka att slutklämmen är långsökt, men tänk gasledning och uppkäftig baltstat så är det inte så långt borta. Inte långt borta alls.

Maria Wetterstrand har varit och metat invandrarröster i Visby.

Är det minst fem elever som talar samma språk i en årskurs ska skolorna erbjuda tvåspråkig undervisning i åtminstone matte och engelska.

Botkyrka kommun, med Jens Sjöström (s) i spetsen verkar intresserade att agera pilot. Där vill man gå ännu längre och undervisa på elevens modersmål i alla ämnen.

Målet är tydligen att eleven skall kunna matte, engelska, fysik osv när de går ut skolan. Och det gör man lättare om man får undervisningen på sitt eget modersmål. Vackert så. Men hur blir det med just svenskan?

Integration, någon?

Salomon Schulman har dock läst på och svarar klarsynt i Sydsvenskan.

Själv har jag provat när jag var 10. Ett läsår i fransk skola med idel gästarbetarungar i klassen. Inte ett ord fick yppas på annat än franska och undervisningen följde läroplanen nästan omgående. Visst var det tufft, men väl hemma i Sverige ett år senare hade jag kommit längre i samtliga ämnen än mina gamla kamrater och dessutom lärt mig flytande franska.

Och inte fick vi ha vare sig keps eller mobil på. Det handlar om koncentration, disciplin och respekt för skolan som institution. Något som det saknas hinkvis av i Sverige idag.