Jag bloggar inte

Men som tur är såg jag ljuset i tunneln när vi var på LTH i helgen. Gör ni?

Framtidstro?

Lågkonjunkturen är nu officiellt här.

Stora rubriker i Aftonbladet när till och med det så populära Idol tvingas hårdbanta och skära ner med över 80%.

Säkert som luciatåg i december är det föräldramöten i september.

Både bror och jag har varit på sådana i veckan. Jag på tre, han på ett. I dess spår följde en mejlväxling som vi nog bör hålla för oss själva, men brorsan filmade sitt möte och gick med på att jag lade ut länken här på bloggen.

Igår när jag kom hem från jobbet låg den här lappen i hallen.

Det var precis så gott i verkligheten som det verkar på pappret.

Efterrätten var i själva verket den store sonens läxa i hemkunskap.

Jag har alltid (åtminstone sedan jag själva slutade skolan) varit en förespråkare av läxor.

Min bror har länge lidit av återkommande njurstenar. För lite öl för sällan har varit min diagnos. Tack och lov har dock sjukvården tagit hans tillstånd på betydligt större allvar. För att ringa in problemet skulle njurarna röntgas. Efter ett antal fruktlösa försök har man nu letat sig så långt upp att man till slut har hittat dem. Men vad har de gjort med hans läppar?

Amerikanerna står inför ett mycket viktigt val i höst.

Det handlar nu inte (om ni trodde det) om den ekonomiska politiken, borrning efter olja till havs eller tuffare tag mot orkaner.

Frågan är större än så.

Skall USA få sin första svarta president, eller första kvinnliga vicepresident?

Mitt stalltips är att de viker sig på upploppet, tillämpar försiktighetsprincipen och röstar in DGUH och Palin. Om hon nu överlver utfrågningen i TV ikväll.

I lumpen hade jag en instruktör (skåning) som hade en patentlösning på allt som var motigt (vare sig det var svält eller tunga lyft). Man övar. Eller eöuvarrr, som han sade. Så lär man sig att hantera situationerna utifrån självkännedom, självkontroll och rutin.

Ibland gör folk i ens omgivning idiotiska saker. Ibland säger de idiotiska saker. (ibland gör man förvisso också själv något mindre genomtänkt, men nu handlar det ite om det). Men det går att hantera dem och leva med det, oftast för att de inte är alltigenom onda och inte bara gör idiotiska saker.

Så just att kunna hantera idiotiska utfall är ju konsten. Utan den blir det outhärdligt. Och den konsten har vi som vuxna fått tillfälle att öva och därmed förflyttat gränsen för det uthärdliga.

Ibland stöter man dock på folk som (utifrån det gränssnitt man själv har mot dem) förefaller vara idioter rakt igenom. Då blir det inte lätt. I synnerhet inte om man måste ha återkommande samröre med dem. Då får man återigen chansen att eöuva och förflytta den där gränsen.

Idag har jag eöuvat. Och jag lär få eöuva igen snart.