Idag började jag dagen hos AB Svensk Bilprovning. Det till Aktiebolag omvandlade och illa förklädda monopolet. Tid bokad till 07.20.
Dimma och duggregn bidrog säkert till att lastbilen gick i diket på E6 och där stod två bärgare med vajrar kors och tvärs. Istället för att blåsa fram i 110 kryper vi alla snällt och precis så tålmodigt som tiden på dygnet medger förbi i 20 km/h. Jag kommer till sist fram till Bilprovningen, lämnar min bil som den enda på parkeringen och kliver fram till inskrivningsautomaten. Jag knappar in registreringsnumret och väntar på bekräftelse men får en ilsket röd skylt i ansiktet som meddelar att jag har kommit för sent och ombeds besöka bilprovningen.se för att boka en ny tid. Förbryllad tittar jag på klockan. 07.28. Jag är 8 minuter försenad till en aktivitet som förväntas av mig en gång per år per bil. 8 minuter. Jag tittar ut över parkeringen. Fortfarande bara min bil där. Jag går ett varv runt byggnaden, men alla dörrar är låsta och ingen öppnar när jag knackar. Genom fönstren kan jag se gott om lediga platser och lediga inspektörer.
8 minuter. Jag har aldrig suttit mindre än 10 minuter och väntat på att få se mitt registreringsnummer på ljusskylten och dörren gå upp.
Låt vara att upplevelsen därefter i regel är god. Trevlig och possitiv personal och väl insmord rutin. Men allt det goda förtas i ett slag av att någon bestämt sig för att inte tillåta att en KUND kommer 8 minuter försent utan tvingas att, trots att anläggningen förefaller ha kapacitet att ta emot, åka därifrån med ogjort ärende och boka ny tid vid senare tillfälle.
När jag kom till kontoret och delade med mig av mitt missnöja till en kollega, log han bara och frågade
”Vad hade du förväntat dig med så låga skatter?”