Arkiv för februari, 2009

Min bror, modellen

lördag, 14 februari, 2009

Kommer ni ihåg brorsans njurar?

Landstinget behöver ju som bekant spara. När de nu behöver försöksobjekt till en ny studie var det något snille på marknadsavdelningen (normalt sett glest med den varan) som kom på att man ju kunde återanvända plåtarna från den där nuc-snubben som var inne förra året med stopp i avloppet.

Sagt och gjort och så ut med den på ett socialt forum med lämpliga kriterier för hos vilka den skall visas.

FB-annons

Annonsen dök naturligvis upp på min sida. Jag blev först glad (på gränsen till fnittrig) över återseendet. När det lagt sig och jag tagit mig upp i stolen igen, började jag fundera över varför just jag förärats en sådan annons. Tror de att jag tror att jag är smart? Eller tror de att jag har ett så stort ego att jag inte kan motstå att få min briljans bekräftad i vad som framstår som ett vetenskapligt utformat test?

Vilket det än är, så vågar jag inte klicka på länken. Då kanske den inte är där nästa gång. För om jag har tagit testet och det visar sig att… så tar det ju bort den, eller? Och det vill jag ju inte. Den får mig att må lite bra. Den påminner mig ju om min bror.

Barns utveckling

fredag, 13 februari, 2009

Här kommer en goding till från arkivet. Han har vuxit, vill jag lova. 

I vår skall han och lillebror (!!! det blir väl till att skrika ‘four’ redan på parkering) gå golfkurs. Det skall bli härligt. Det är alltid lika fascinerande att se hur fort de får koll på rörelserna och utvecklas. Lilleman gör väl som vanligt och lär sig i smyg. Han kan liksom aldrig med att öva när vi ser på, utan ett tu tre bara kan han och visar stolt upp sina nyvunna färdigheter. 

Så var det till exempel med cyklandet. Vi försökte och försökte utan att få till det och hade väl för en tid parkerat förhoppningarna när storebror en dag kom in och sa ”vet ni att brorsan kan cykla?”. 

Samma sak med läsande, skrivande och räknande. Vi hade knappt hört honom säga tio när han en dag satt där i baksätet och räknade upp till 100 och sedan baklänges ner igen. Hur glad jag än blev så, ja, 100 är liksom 100. Så när han glatt deklarerade ”jag kan 200 också, vill ni höra?” satte jag faktiskt på radion. 

Så nu väntar jag på att en dag sätta mig i bilen och samtidigt som jag vrider om nyckeln och halvmedvetet förvånas över hur lite bensin det är kvar, höra den söta lilla rösten från baksätet. 

Pappa, om du är trött kan jag k….

Återfall

torsdag, 5 februari, 2009

Hustrun har bestämt sig för ett återfall. Senast det begav sig slutade det hela med att hon skickade iväg ett för företeelsen mycket typiskt huvud imponerande 50 meter. Låt vara under ilsket utstötande av gutturala läten. Jag har en känsla av att hon kommer bättre överens den här gången. 

Filmsnutten är från senast det begav sig. Visst är det vackert. 

Arkivbilder