Är man stor och duktig kan man få en gata eller så uppkallad efter sig. AGA ligger på Gasverksvägen, Ericsson på Telefonplan och så vidare.
Min bror, som har öga för sådant här, gjorde mig uppmärksam på att den traditionen finns även i Finland. Följande skannade han från IDOs (tillverkar badrumsporslin) katalog.
IDO Finland
I dagens Sydsvenskan berättas om en entusiast som installerat vindsnurra modell stående. Kanon. Av berättelsen blir man dock inte så sugen själv.
Trots att han är kunnig i ämnet, har pengar och en pensionärs oinskränkta tillgång till tid (för så är det väl?) har det varit en resa utan motstycke att få alla tillstånd på plats så att snurran kan tas i drift. Utan en av dessa tre förutsättningar hade han gått bet.
Visst, vi skall väl inte få koppla in vad som helst på elnätet, men här saknas politisk rikting och handlingskraft. Döm själva, men nog är det fler än oljebolagen som bedriver (miljö-)utvecklingshämmande lobbying i egenintresse.
Att Sydsvenskan, i likhet med annan dag(i)spress, har skickat ut en journalist som inte ens har en grundläggande aning om hur en värmepump fungerar är ju bara… ja väntat, på något sätt.
Idag lyckades jag lyssna på Vetenskapsnyheterna i P1 live – ur radion. Hur retro är inte det?
Det berättades att CERNs nya accelerator LHC (Stockholms tunnelbana framstår som ett hobbyprojekt) anmälts till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Anmälarna anser att det föreligger två risker som inte är tillräckligt utredda för att LHC skall kunna anses säker att ta i drift.
1. Risken för att man (av misstag förmodar jag) i acceleratorn skapar små svarta hål som jorden sugs in i och därmed förintas. Shit.
2. Risken för att man (om man nu inte lärde sig av misstagen med de svarta hålen) i acceleratorn skapar sk Strangelets. En annan sorts materia än den vi är vana vid och därmed kan ju dess skapande få oanade följder. T ex att de förstör den materia vi är vana vid och därmed förintar jorden så som vi känner den. Låter ju inte kul det heller.
Nu menar de forskare som är involverade i CERN och LHC att eventuella svarta hål skulle bli så mikroskopiska att de näppeligen suger i sig en hel jord och att man, när man väl har skapat ett eller kanske ett par, sannolikt inte ökar omfattningen av just de försöken. När det gäller Strangelets så vill inte ens anmälarna låta påskina att de ens kan antas existera. Än mindre vara onda då, får man anta.
Jag har kört både en Rolf Johnsson och en Hazop på riskerna ovan. I båda fallen flög de ur diagrammen på ett sätt som inte är tillämpligt inom mitt gebit, så jag vet faktiskt ingen råd.
Men jag sitter med fönstret öppet och hör ända hit hur skrivmaskin smattrar hemma hos Dan Brown.
Ibland är jag är envis och pessimistisk. Eller så bottnar det i någon kombination av lathet och bekvämlighet.
Vi har ett rum som redan ända sedan vi flyttade in har varit föremål för en segdragen diskussion. Hustrun har velat riva upp laminatet och se om inte golvplankorna går att få fason på. Jag har inte varit lika sugen. Jag har hävdat att det är så troligt att de inte är i brukbart skick, att det inte är lönt att lyfta laminatet förrän vi är på det klara med vad vi skall lägga dit istället – om nu golvplankorna inte skulle visa sig duga.
Före
Så för en dryg vecka sedan hände det. Min nyfikenhet och kärleken till Hustrun vann till slut över de mindre smickrande egenskaperna och golvet lyftes ut.
Under
Sedan gick jag till jobbet och Hustrun lade sig på knä med penseln. Så här fint blev det!
Notera också den nytillkomna ’möbeln’ till höger i bild.
Efter
Om den miljömedvetne undrar, så har det gamla laminatgolvet burits bort till fots och återanvänts.