11-åringen har engelskaglosor i läxa. Vi har pratat om poängen med association som stöd för minnet och inlärningen. Han uppskattar och använder gärna det knepet men tydligen finns det en gräns.
Jag: Då kör vi. Lek.
Sonen: Game.
Jag: Tog. (i betydelsen fångade)
Sonen: Hmmm, njae den har jag glömt.
Jag: [kåt]
Sonen: ÄCKEL!!!
Jag: Men det heter så och nu lär du ju inte glömma det. (Fniss)
Sonen: Nä, just det. Shit! Äckel!!!
Så nu vet vi. Där ungefär gick gränsen.