Hustrun och jag är olika. Bortsett från de rent uppenbara skillnaderna i färg, form, konsistens och lukt, så reagerar vi helt olika på vardagliga små saker. Jag skall ta ett par exempel.
Vi var för en tid sedan i en inredningsbutik. Bland mycket annat sålde de svart toalettpapper. Jag tänkte för mig själv att det är väl inget jag vill ha, men kanske kan det vara en kul present eller till och med passa i rätt badrum.
Hustrun: Vad knasigt, hur skall man då kunna veta när det är rent?
Den reflektionen hade jag nog inte kunnat göra ens med lite ansträngning.
Senare samma dag promenerade vi gågatan fram i Ystad. Det var flera grader kallt och blåsigt. Just den här dagen hade de dessutom lagt ut gågatan i vindriktningen så det var riktigt bitigt. När vi var lagom genomfrusna mötte vi två unga tjejer som var klädda så där som bara två unga tjejer kan få för sig att klä sig; Enbart utifrån hur det ser ut och helt utan hänsyn till vad elementen kommer att utsätta dem för. En av dem hade öppen, fladdrande kappa, kort (kort) kjol som skarvades ihop med stövlarna av endast ett par tunna strumpbyxor.
Hustrun: Burrrr. Jag fryser bara av att se på henne.
Nu måste jag nog vara helt uppriktig och säga att det inte var i närheten av vad jag förnam…
Och så här fortsätter det, i stort som smått. Och det är så härligt. Ofta skrattar jag och bara tittar jag på henne (nu talar jag alltså om hustrun igen) och försöker lista ut hur kugghjulen är kopplade därinne. Om det överhuvud taget är kugghjul så som jag känner dem.
Det är uppfriskande och helt underbart att kunna se på saker på så olika sätt, reagera så olika och ändå (eller kanske just tacka vare det) uppskatta varandras sällskap så väldigt, väldigt mycket.
Vad fint!!!