20 januari 2001. Åtta år sedan – ÅTTA.
Tiden flyger och hon blir bara vackrare och snällare för varje år som går.
Så för att fira dagen och visa min uppskattning bryter jag mot ett antal danska trafikregler, felparkerar och springer över Kongs nytorv för att hinna få mig ett par knippen tulpaner innan blomgubben packat ihop. (Hur man kan stänga kl 18 en bröllopsdag begriper jag inte. Danskar.)
Med kvasten i handen träder jag in i hemmet och möts av en strålande lycklig hustru. Leendes från öra till öra uttrycker hon sin tacksamhet för de vackra tulpanerna och deklarerar att hon minsann har en present till mig också. Med hela kroppen signalerar hon vilken otrolig fullträff hon har fått till. Jag dras med i hennes iver och medan jag öppnar paketet rabblar min hjärna tyst gissningar baserade på paketets form, vikt, fasthet, mitt önsketänkande osv.
När jag till slut vecklar ut tingesten måste jag erkänna att det tar ett ögonblick innan jag förstår att det är … en spikmatta. 6000 sylvassa små pliggar jämnt utspridda över en liten dyna.
Det hade jag inte gissat.
Under idogt bedyrande att jag visst tycker om den och visst kommer att använda den, läser jag den medföljande instruktionen. Tydligen kommer den – rätt använd – att öka blodcirkulationen och skänka avkoppling. Den som överlever får se.
Jag får säkert anledning att återkomma senare med en recension.
Love hurts.