Språket

Maria Wetterstrand har varit och metat invandrarröster i Visby.

Är det minst fem elever som talar samma språk i en årskurs ska skolorna erbjuda tvåspråkig undervisning i åtminstone matte och engelska.

Botkyrka kommun, med Jens Sjöström (s) i spetsen verkar intresserade att agera pilot. Där vill man gå ännu längre och undervisa på elevens modersmål i alla ämnen.

Målet är tydligen att eleven skall kunna matte, engelska, fysik osv när de går ut skolan. Och det gör man lättare om man får undervisningen på sitt eget modersmål. Vackert så. Men hur blir det med just svenskan?

Integration, någon?

Salomon Schulman har dock läst på och svarar klarsynt i Sydsvenskan.

Själv har jag provat när jag var 10. Ett läsår i fransk skola med idel gästarbetarungar i klassen. Inte ett ord fick yppas på annat än franska och undervisningen följde läroplanen nästan omgående. Visst var det tufft, men väl hemma i Sverige ett år senare hade jag kommit längre i samtliga ämnen än mina gamla kamrater och dessutom lärt mig flytande franska.

Och inte fick vi ha vare sig keps eller mobil på. Det handlar om koncentration, disciplin och respekt för skolan som institution. Något som det saknas hinkvis av i Sverige idag.

2 svar till “Språket“

  1. Pappa skriver:

    Det gläder våra föräldrahjärtan, att dina minnen från Lycée International ännu sitter kvar. Det finns onekligen ett och annat som våra politiker skulle kunna ta del av, om de gjorde sig omaket att hälsa på i andra länders skolor på sina resor till o från Bryssel.
    Den 7:e sept 2007 skrev Emma Hamberg (författare och serietecknare) i tidningen Stockholm City bl.a. följande. Jag citerar: I somras var jag i Frankrike. Mina döttrar och jag vandrade förbi en liten byskola. Nyfiket spanade vi in på barnen som lekte på den lilla gården. Så såg vi plötsligt en skylt vid skolgrinden. Den var veckans meny, vackert inramad till allmän beskådan. Först trodde jag att det var hela årets rätter som raddades upp, tills jag fattade att eleverna fick trerätters luncher varje dag……. Jag frågade min franska vän om det här var en kulinarisk elitskola, men hon berättade att nej, i Frankrike är de noga med all mat, även skolmaten. Eftersom det inte bara handlar om att äta, utan även om att umgås, lära sig diskutera, argumentera och njuta. Njuta…fint ord, eller hur? Vad lär vi oss av den svenska skolmaten? Samma sak som den smakar: Ingenting, Nada. Slut citat.
    Kommer du ihåg hur ni fick vända på tallrikarna i skolan?

  2. Stefan skriver:

    Hmmm. Mobiler? Det var länge sedan vi var på lycéet brorsan. Typ 30 år sedan. Långt före Ericsson Hotline och långt före 010-nummrens inträde. Men visst fanns disciplinen där. Visst fanns den där. Och jag minns också italienarnas klädsel. Kortbyxor året runt. På vintern fick de långa strumpor… Allt var kanske inte bättre förr.

Lämna ett svar