Nu handlar det inte om turbulensen på finansmarknaden.
Bank i det här sammanhanget är danska och betyder stryk. Det höll jag på att få idag. På danska till råga på allt.
I Köpenhamn cyklas det. Den som har kört bil i Uppsala eller Lund och tycker att det är rörigt har inte kört bil i morgontrafiken i Köpenhamn. Cykelvägarna ser ut som stigar till och från termitstackar. De är många och har bråttom. Faktum är att de är så många att man som bilförare nästan uppfattar cyklarna som norm och bilarna som en minoriteten som tacksamt och ödmjukt tar tillvara det utrymme som blir över.
I morse blev jag sittande bakom en cyklist som stod och väntade på att kunna svänga vänster – mitt i filen avsedd för högersväng. På gammelstockholmska hade jag tutat omkull honom och förväntat mig att han med undflyende uppsyn hade förpassat sig själv och sitt anskrämliga åkdon upp i säkerhet på trottoaren. Ur vägen för det högre stående väsen vars framfart han så genant hade hindrat.
Men nu var det 2008 i Köpenhamn och jag satt bekvämt tillrätta i skinnstolen med Chopins pianosonat #2 i en behaglig ström ur högtalarna. Jag hade inte så bråttom. När allt kom omkring så hade han inte cyklat hade han säkert kört bil och då varit större när han var i vägen.
Killen i brödbussen bakom mig däremot satt av allt att dömma i kyrkbänk med en skiva tondöva psalmsångare i spelaren. Han hade definitivt inte tid med cyklister som inte hade vett att välja fil i tid. Töööt tööööööt! Jag satt ju i egna tankar och hoppade till, anlade en, för situationen passande, ogillande min alldeles lagom tills cyklisten vände sig om redo till försvar. Uppenbart i tron att det var jag som låtit ge ljud åt mitt missnöje. Snabbt växlade jag till en oförstående min och slog ut med armarna. Cyklisten verkade först nöja sig med det men när han vände sig tillbaka framåt sänkte han samtidigt blicken, såg nummerplåten och frös till. En svensk – nä nu &#€%@. Cykeln föll herrelös till marken och i ett par kliv var han framme vid min dörr och knackade uppfordrande på rutan. Jag hissade förskräckt ner fönstret en aning och stålsatte mig inför det som nu föreföll bli en av de sämre starterna på dagen på länge.
Samtidigt i brödbussen gick stämningen ner en halv oktav till och hornet vädrades på nytt. Cyklisten insåg genast missförståndet och stövlade bestämt akteröver för att räta ut begreppen med sin – vid det här laget lika – irriterade landbroder.
Hur det slutade vet jag inte för jag lyckades genom att låna lite av trottoaren, trockla mig förbi den övergivna cykeln och ta mig vidare till kontoret.