Riskbedömning

Idag lyckades jag lyssna på Vetenskapsnyheterna i P1 live – ur radion. Hur retro är inte det?

Det berättades att CERNs nya accelerator LHC (Stockholms tunnelbana framstår som ett hobbyprojekt) anmälts till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Anmälarna anser att det föreligger två risker som inte är tillräckligt utredda för att LHC skall kunna anses säker att ta i drift.

1. Risken för att man (av misstag förmodar jag) i acceleratorn skapar små svarta hål som jorden sugs in i och därmed förintas. Shit.

2. Risken för att man (om man nu inte lärde sig av misstagen med de svarta hålen) i acceleratorn skapar sk Strangelets. En annan sorts materia än den vi är vana vid och därmed kan ju dess skapande få oanade följder. T ex att de förstör den materia vi är vana vid och därmed förintar jorden så som vi känner den. Låter ju inte kul det heller.

Nu menar de forskare som är involverade i CERN och LHC att eventuella svarta hål skulle bli så mikroskopiska att de näppeligen suger i sig en hel jord och att man, när man väl har skapat ett eller kanske ett par, sannolikt inte ökar omfattningen av just de försöken. När det gäller Strangelets så vill inte ens anmälarna låta påskina att de ens kan antas existera. Än mindre vara onda då, får man anta.

Jag har kört både en Rolf Johnsson och en Hazop på riskerna ovan. I båda fallen flög de ur diagrammen på ett sätt som inte är tillämpligt inom mitt gebit, så jag vet faktiskt ingen råd.

Men jag sitter med fönstret öppet och hör ända hit hur skrivmaskin smattrar hemma hos Dan Brown.

Lämna ett svar