Minns ni loppisen i Landskrona? Den med skivorna. De har bord också. Ett mindre, numera.
Hustrun tror fortfarande på fullt allvar att hon skall klara dig med en mindre bil…
En runda via Höör och sedan hem för att byta om och gå till grannen på lite ‘vin i trädgården’. Trädgården, ja. Betyder utomhus.
Länge såg det ut som om vi skulle behöva ha sydväst och sjöstövlar på oss, men karlen verkar har en kontroll över vädret som skulle göra vilken molnsprängande kines som helst grön av avund. Kvart i skålen sprack det upp och blev så där härligt ljummet och nästan vindstilla. Det höll sedan i sig till ca en timme efter att vi hade gått hem. De behövde väl städa upp också.
På sluttampen ringde hustrun hem för att kolla läget med barnen (som inte tyckte att vin och snittar trumfade hyrfilm och popcorn). Filmen var förvisso slut, men frid rådde ändå – på hedersord. Inte vet jag om hon sluddrade oroväckande mycket eller om det bara var dålig mottagning, men samtalet slutade med att sönerna insisterade på att få komma och hämta oss…
Väl hemma önskar minstingen, ni minns han som lärt sig skriva i smyg, att få visa något mer han lärt sig i smyg – att cykla. Runt runt på terassen i en flygande fläng kluven från örsnibb till örsnibb i glädjen över att ha anlagt min av genuin förvåningslycka på båda sina föräldrar.
Jag mår kanon av sådana här dagar.