Här kommer en goding till från arkivet. Han har vuxit, vill jag lova.
I vår skall han och lillebror (!!! det blir väl till att skrika ‘four’ redan på parkering) gå golfkurs. Det skall bli härligt. Det är alltid lika fascinerande att se hur fort de får koll på rörelserna och utvecklas. Lilleman gör väl som vanligt och lär sig i smyg. Han kan liksom aldrig med att öva när vi ser på, utan ett tu tre bara kan han och visar stolt upp sina nyvunna färdigheter.
Så var det till exempel med cyklandet. Vi försökte och försökte utan att få till det och hade väl för en tid parkerat förhoppningarna när storebror en dag kom in och sa ”vet ni att brorsan kan cykla?”.
Samma sak med läsande, skrivande och räknande. Vi hade knappt hört honom säga tio när han en dag satt där i baksätet och räknade upp till 100 och sedan baklänges ner igen. Hur glad jag än blev så, ja, 100 är liksom 100. Så när han glatt deklarerade ”jag kan 200 också, vill ni höra?” satte jag faktiskt på radion.
Så nu väntar jag på att en dag sätta mig i bilen och samtidigt som jag vrider om nyckeln och halvmedvetet förvånas över hur lite bensin det är kvar, höra den söta lilla rösten från baksätet.
Pappa, om du är trött kan jag k….