Jag har en olat. Eller last.
När jag har parkerat utanför kontoret kliver jag inte ur med en gång. Jag slår bara av motorn, lutar mig tillbaka och lyssnar färdigt till det stycke som för tillfället kommer ur högtalarna.
När jag tänker efter kanske det inte är något fel i det alls. Bra känns det ju – långt in på förmiddagen.
Man skulle också kunna kalla det respekt för konsten och konstnären. Att springa ifrån musiken mitt i är inte långt ifrån att klassa den som hissmusik. Heja!
Bara du slår av motorn är Miljödepartementet nöjt. Kultur-, Finans- och kanske Arbetsmarknadsdep får beakta andra saker. Njut du bror fast jag inte vet vad du menar med ”stycke”. Bara den satsen eller hela konserten/verket? För jag anar att det inte är tonartshöjningen inför sista refrängen i Lind Bengtzings senaste dänga du vill lyssna färdigt på?
Det blir bara satsen. Lite respekt för sitt arbete får man ju också lov att visa.
Vem är Bengtzing?
Snyggt J!
Det märks att din 6-åring inte är tjej! Omöjligt att missa, hur mycket man än försöker, bara man ibland sällskapar med 6-åriga brudar…