Igår såg jag en pingisboll accelerera från 0 till >1000 km/h på 4 meter för att ränna rakt igenom tre tomburkar (Loka, tror jag), ett fyra meter högt (okokt) spagettitorn, min ena son på spikmatta och min andra i extas över en pruttkuddeorgel.
Jodå, det var teknologer inblandade. Lunds Tekniska Högskolas Fysicum hade öppet hus med utställningar, prova-på-experiment och en föreställning med galna fysikexperimet och en fullständigt gastkramande lasershow driven av över 400 lasrar.
Barnen for fram och tillbaka mellan förbluffning och kiknande gapskratt och fick mycket med sig att fundera över. Det är inte mycket som värmer mer än att dela sådant med sina barn.
Så här när ruset lagt sig hänger en annan känsla kvar. Det var slående med vilken hängivenhet och glädje som de blivande ingenjörerna tillämpade sina kunskaper i praktiska förevisningar. Den här gången för att underhålla och skapa uppmärksamhet och nyfikenhet hos framför allt barnen som besökte tillställningen. Men håller energin i sig finns det hopp om en hygglig framtid. Det är ju det här gänget som skall utveckla tekniken som möjliggör nya lösningar för transporter, energiförsörjning, kärnan till nya affärsverksamheter och därmed själva grundförutsättningen för den så omhuldade välfärden.
Så där satt jag i TV-soffan på kvällen och bara njöt av eftersmaken. Och ungefär som en riktigt bra film, när man tror sig sitta av den sista raksträckan före eftertexterna, bara tvärvänder och suger igång igen, kommer det från hustrun:
Jo, jag spelade in Top Gear åt dig idag.
…
Fatta!
En hel timme av den underbara dialogen mellan James, Jeremy och Richard lagd över en orgie i bilhistoria, motornyheter och reportage.
Det här avsnittets höjdpunkt var nog Richard Hammonds valhänta hantering av en F1.
Försök sova på det.